Liljeholmens Historia (Av Fredrik Hjortblad)
Liljeholmen tillhörde en gång i tiden Årsta Gård, på denna plats där Liljeholmen ligger idag så fanns det mest skogsbackar, lite ängar och en del åkrar. Mellan Liljeholmen och Södermalm fanns det redan under 1600-talet en flottbro. På Liljeholmsberget fanns en väderkvarn, det var där Södertäljevägen också gjorde en sväng väster om berget.
Liljeholmen var alltså ett torp under Årsta. Där hade man drivit en krog och värdshusrörelse redan från 1600-talet, alltså väldigt tidigt i Stockholms historia. Kända personer som Lasse Lucidor och Bellman brukade ibland besöka krogen som fanns där och använde området som var väldigt lantligt i sina dikter. Det gick ända till 1889 innan värdshuset las ner och 1910 så revs byggnaden där värdshuset hade legat och där byggde man istället en godsstation. När detta hände hade det mesta av den lantliga känslan försvunnit.
Där Liljeholmen ligger nu för tiden så fanns många industrier och detta började efter år 1700. Då fanns det industrier som tillexempel kattuntryckerier vilket var en sorts tunn bomullsväv som hade tryckt mönster, detta sorts tyg användes ofta till bröllopsklänningar. Förutom detta fanns också en tobaksfabrik och ett bryggeri. Under 1800-talet så ökade Liljeholmens industriella utveckling och då startades bland annat en stearin fabrik av Lars Johan Hierta som dessutom är Aftonbladets grundare.
Men Liljeholmens stora förändringar kom 1860 när SJ då byggde västra stambanan som gick förbi platsen. SJ anlade mängder av stora anläggningar i området som bland annat verkstäder där det reparerades lok och vagnar och efter det så fortsatte utvecklingen och allt fler industrier så som stubinfabrik och kakelfabrik anlades.
Eftersom Liljeholmen hade blivit ett sådant stor industriområde med massor med fabriker så kom det självklart en mängd med arbetare som behövde någonstans att bo. Då började man bygga bostäder som låg i anslutning till järnvägen i Årstadal. Greve Eric Sparre var mannen som var ägaren till Västberga gård, han utnyttjade att det behövdes bostäder genom att han sålde av arrendekontrakt på 50 år. Detta gjorde dock att området blev snabbt uppbyggt av dåliga hus och tillslut blev det en kåkstad. Årstadal/Liljeholmen blev ändå Stockholms första förstad tillsammans med Sundbyberg som låg på andra sidan stan'
Liljeholmen fick statusen att vara en stadsdel år 1926, då ingick däremot inte Nybodaberget. 1934 så blev området som låg mellan Trekanten och Liljeholmsviken en egen stadsdel och denna fick namnet Nybohov, men år 1956 så gick stadsdelarna ihop och blev Liljeholmen.
Under 1930 talet så förde Stockholm upp ett barnhem vilket kom att kallas Nybodahemmet på höjden över Årstaberg och Årstaviken. Barnhemmet hade då plats för hela 245 barn som var mellan 1 och 16 år som kunde bo där tillfälligt om det hade hänt något med deras föräldrar så som sjukdom eller dödsfall. 1960 så stängde man ner barnhemmet och startade först upp ett särskoleinternat och senare en flyktingförläggning.
När Årstabron år 1929 stod färdig så ändrades järnvägens sträckning, detta gjorde dock att SJ:s verkstäder vid Liljeholmen blev betydelselösa. Man flyttade då hela verksamheten till Tomteboda. Liljeholmens godsstation finns ändå fortfarande kvar men spårområdet revs under 1998. Det blev istället så att stål grossister började starta upp sina företag i samma område.
Men tillslut i åren mellan 1960 och 1970-talen så var det dags för alla dessa gamla industrier av alla olika slag att förändras. Nya och stora industri och kontorskomplex ersatte blandningen av alla möjliga olika fabriker och bostäder.
De industriföretag som fortfarande finns kvar är bland annat Nordströms trä, Cementas och färgfabriken AB Wilh. Beckers.
FYFAN VAD BRA SKRIVET!
